charlie 3 månader har du varit ifrån oss nu. snälla det är dags att komma hem nu. jag väntar varje dag på att du ska komma innanför klassrumsdörren och skratta som du alltid gjorde. fyfan vad jag saknar dig. vill inte känna mer saknad längre, längtar tills jag får träffa dig igen men tyvärr så dröjer det ett tag! jag får glädjas åt våra minnen och stunder. det är så många som saknar dig här nere på jorden. jag skänker en tanke till din familj idag. jag vill höra din röst igen, ditt skratt och se ditt leende le som aldrig förr. var det här verkligen det du ville? i sånna fall, VARFÖR? det är frågan alla ställer när de förlorat någon. men vad var felet? varför valde du denna väg? så många frågor charlie, o inte ett enda svar får man.